bara till mig och för mig. ett test. utformat för mitt liv just nu. med en passform lika precis som korsettens. lika hårt fast mot min kropp. andlösheten tar över. tankarna sprids. känslorna vill ut. jag har blivit testad.

Ett mail som får mig att tappa andan. Varför händer sådant? Varför somnar man ibland framför ratten?

En kram som får mig att minnas. Varför minns jag dig? Varför sitter vissa känslor så djupt?

En vän som får mig att skratta. Varför skrattar jag inte mer? Varför ses vi inte oftare?

En bussresa som får mig att somna. Varför är jag så trött? Varför reser vi omkring hela tiden?

En kyss som får mig att le. Varför pussas vi inte mer? Varför är vi så rädda?

En önskan som får mig att sikta uppåt. Varför skjuta på saker? Varför inte bara följa sin dröm?

Ett fotografi som får mig att gråta. Varför finns det slut....

...och nu var jag tillbaka på den eviga rädslan för slut. Jag borde sluta upp med att tänka så. Allt har förr eller senare ett slut... fast allt kan inte ha ett slut. Evighetstecknet har inget slut. Energi har väl inte heller något slut. Bror, svara på det du som kan så mycket om sånt där. Energin byter väl bara form? Vi använder en storts energi, omvandlar den till en annan och så vidare.... Har universum ett slut? Strunt samma. Nu har jag tänkt alldeles för mycket för ikväll. De andra tankarna tar vi imorgon. Men jag är säker på att allt som händer mig just nu är special designat för mig. Designat för att förvirra. Designat för att komma fram till något svar jag inte riktigt kan förstå. Men jag mår faktiskt bra. Jag vet vad som är viktigt i livet. Jag vet vem jag är och jag vet vad jag vill.