Det känns som om tiden går för fort,
men samtidigt är egentligen tiden det enda vi har.
Det känns som att fokus ligger på fel ställe..
vad ska man prioritera i livet?
Vad ska vi göra av den tiden vi har?
Det känns som om livet går för fort ibland,
men å andra sidan, här sitter jag och är bara 22 år gammal.
Det känns som att allt i grund och botten handlar om kärlek,
men samtidigt försöker vi skydda oss mer mot kärleken än mot kalla väder.
Det känns som om att mycket handlar om dig,
men min hjärna försöker få mig att tänka realistiskt.
Kanske ska det bara vara jag, solo, ett tag till?
Det känns som att jag mår underbart bra nu,
trots att vissa delar tycks värka i min kropp som aldrig förr.

Framtiden känns främmande och spännande men ändå läskigt oviss.
Nutiden känns både full av liv och rolig men ändå lite tom.
Det som har varit gör mig till den jag är. Tack.