Vad ska jag göra? Nu. Jag måste göra något snart, idag?
Är lite svag nu. Svag. Ensam. Inte bra! Hoppa, springa, dansa...
Dansa, fastän? Ja. Det måste jag. Kyss mig. Kan jag låna dina armar?
Du främling där, Ge mig din hand. Håll min hand.
 Se in i mina ögon. Där finns djupet. Kan vi vara djupa bara ikväll?
Vi kommer ju aldrig att ses igen. Ta vara på tiden.
Varje sekund. Vakna. Dofta. Smek. En kyss till.
Kär för en kväll. Sedan en sista kram på dagen. Hejdå.
Tack främling. Bara yta igen. Men ett minne rikare.
Kanske kan jag leva på det minnet en dag eller två? 
Nuet tar slut allt för fort. Idag är en annan dag. Nu är ett annat nu. 
Vad ska jag göra? Jag måste göra något. Är lite svag igen.
Ensam. Inte bra! Sjunga, dricka, klä upp sig. Dansa!
 Ännu en främling.
Kyss mig.
Kvällen når sitt slut.
Mötet är över.
•
Nu inser man att ett mönster träder fram. Men vad gör man inte för att fylla luckan?
•
Det finns andra sätt man kan fylla luckan på.
Man kan engagera sig i en ny.
Stanna på ett ställe tillräckligt länge för att inte behöva säga hejdå efter en dag eller två.
Kanske kan man då kasta sig in i ett förhållande.
Trots att luckan beror på någon annan.
Den kanske inte beror på någon annan än dig själv.
Det är din lucka som bara du kan fylla.
Ingen annan?
·
Varför måste vi fylla luckan?
·
Kan vi inte bara låta den finnas?
·
Luckan är bara ensamhet.
·
Ibland välbehövlig ensamhet.
·
Men vem vill vara ensam?